1995-96 studerade jag i Japan,närmare bestämt i staden Sapporo,på ön
Hokkaido,den nordligaste av Japans huvudöar.(De andra heter Honshu,Kyushu
och Shikoku.Tokyo ligger på Honshu;Nagasaki är på Kyushu.) Sapporo
arrangerade vinterolympiaden 1972;det var också då staden växte från en
liten norrlandshåla till en metropol för norra Japan.Sapporo har nu 1,7
miljoner invånare,och kanske på grund av sin relativt korta historia är
staden mycket välplanerad- raka gator i ett gigantiskt schackmönster.
Adresserna är också lätta att hitta (i alla fall i centrala delarna):
kvarter delas in i väderstrecken.Själv bodde jag på Nord 18,väst 7;dvs 18
kvarter norr om centralparken och 7 kvarter väster om floden.Hur lätt som
helst.Å andra sidan finns inga husnummer som i Sverige,istället har
byggnaderna namn eller osorterade nummer för varje kvarter, något som gör
att man kan springa runt samma kvarter ett par gånger i jakt på rätt
ingång... Mitt studenthem låg inne på universitetets (Hokkaido Daigaku) campus,som är som en oas i stadsöknen,med stora jordbruksarealer avsedda för forskning.Grundat av amerikanen William S Clark i slutet av 1800-talet,specialiserades universitetet på jordbruk,och då särskilt det för japanerna nya jordbruk som krävdes för att kolonisera ön.Man hyrde helt enkelt in utländska experter,mest amerikaner,för att lära sig bruka ett landskap som inte lämpade sig för risproduktion.I början gick dock detta trögt,då de från södern inflyttade japanerna inte ville vänja sig vid potatis och majs.Man lyckades tom odla fram en ny sorts ris som klarade kylan bättre-men inflytandet från de utländska experterna lade grunden för det moderna Hokkaido.Idag liknar jordbrukslandskapet det amerikanska,med silos,stora lador och majs- och potatisodlingar(de lyckades vänja sig,trots allt).Universitetets valspråk illustrerar nybyggarandan som till viss del fortfarande råder:"Boys be ambitious"-Var målmedvetna,pojkar.Detta sagt av Professor Clark,då han på bästa Hollywoodmanér tog avsked av sina lärlingar och red iväg in i solnedgången.Clarks byst som står inne på campus är otroligt nog en av stans turistattraktioner-den omges alltid av fotografer.En annan berömd turistmagnet är klocktornet,stans äldsta byggnad(också sent 1800-tal) ,men det är knappast värt resan bara för dessa turistmål.Klocktornet brukar för övrigt av giftiga tungor räknas in bland "Sandai Gakkari"-dvs Japans Tre Största Besvikelser... Nej,åker man till Sapporo som turist,åtminstone på sommaren,är det naturen som lockar.Det finns vulkaner även på Hokkaido,och de många heta källorna besöks av folk från hela landet. Nationalparkerna är många och det finns många vandringsleder,långt från stressen och trängseln i Tokyo. Utanför kusten längst upp i norr,som en barriär mot det sibiriska fastlandet och söder om ryska Sachalinöarna,ligger Rishiri och Rebun.Här kan man hitta små sömniga fiskebyar där tiden står stilla.Allt har liksom stannat av i och med att fisken försvunnit från kusten.Det sägs att försvinnandet beror på förändringar i havsströmmarna,men på något sätt anar man en mänsklig hand med i spelet.
Mitt rum i Studenthemmet |
Studenthemmet jag bodde på var som sagt som en oas mitt i stan;detta var
dock inte alltid av godo.Jag bodde på bottenvåningen och hade nära kontakt
med naturen. En envis myrstack utanförhade snyltparty i mitt
kylskåp. En kines födde upp katter som han senare övergav-katterna stannade
kvar och tiggde mat i köket.De var nog för fina att jaga råttorna som strök
över golvet i samlingssalen.Jag och en kines försökte jaga bort en av
råttorna, kinesen var nära att slå ihjäl den med sin pingisracket. I början
var nog de på andra till femte våningen avundsjuka på oss längst ner-vi
slapp ju trapporna;men på det hela taget jämnade det nog ut sig-de hade
färre husdjur och flygfän...
Som tur var hade vi utlänningar städerskor i vår korridor,till skillnad
från japanerna.I de längor de japanska studenterna bodde var det gammal
tradition att aldrig städa-blev det smutsigt,lade de på en ny
matta. Arkeologer skulle nog kunna hitta en del gamla fynd om de grävde lite
bland de golven...Vi utlänningar hade singelrum,medan japanerna levde i
kollektiv,också det en tradition från universtitetets tidiga dagar.Vill man
beskåda det gamla studentlivet kan man åka till Sapporos eget
"Skansen", Nybyggarmuseet,dit man flyttade det gamla studenthemmet
på 80-talet.
Som man förstår av det faktum att en olympiad ägt rum i
Sapporo,finns det fina vintersportmöjligheter. Själv började jag med
snowboard,och åkte så ofta jag kunde i någon av backarna kring Sapporo.I
vissa backar ligger snön kvar till så sent som i maj.
